Nu kör vi ny blogg! Ni hittar den HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR!!!

Den jävla ångesten man kan ha... Över saker man gjorde. Eller saker man inte gjorde.

Relationer kan vara något av det svåraste som finns. Inte bara för att man måste kompromissa och offra, ibland lite för mycket, av sig själv. Men det svåraste av allt med relationer, är att det inte borde svårt. Det borde vara lätt. Någon älskar dig. Du älskar någon. Ändå tar mer än hälften av alla giftemål slut. Du gör antagligen slut oftare än du gifter dig. Kärleken försvinner. Det viktigaste av allt är att alltid stå på sig och inte offra det bästa med sig själv. Därför då går man till slut sönder helt och hållet. Jag är långt ifrån den bästa eller ens i toppen, men man måste vilja. Vilja lära sig, utvecklas, hjälpa någon annan, berätta jobbiga saker för någon, låta sig bli hjälpt. Och fastän ett förhållande tar slut, fastän man fortfarande älskar någon så är inte allt dåligt med det. Du har förhoppningsvis blivit en ny människa, en bättre människa. Du mår tillslut bättre. Och efter det jobbiga, tänker man inte på den personen varje dag. Sen träffar man någon ny. Flirtar, har sex, kanske till och med blir tillsammans med någon annan. Men det är nog bättre att se ett förhållande som en fas i ens liv. Att du träffar någon för att den personen ska göra dig lite bättre. På något sätt. Och sen går du vidare, utvecklas. Träffar någon ännu bättre/snyggare/rikare. Vad man nu är ute efter. Testa bara något nytt. Ligg med olika människor. Ligg inte alls på ett år. Sup dig full och ta droger, eller var nykter ett halv år. Inget av det är lätt, men gör det som får dig till en bättre människa. That's all.

Jag har förlorat dig. Jag har valt att förlora dig. Men bara för jag har förlorat mig själv. Jag är vilse och bortom det mesta. Jag kan inte hjälpa dig. Och du kan inte hjälpa mig. Vi är förlorade och vi måste bli av med allt det andra för att kunna fixa oss själva. Fix me. Jag är inte här just nu.

Det sägs att man ska umgås med folk som får en att må bra.

Alltså.

Umgås med folk som får dig att må bra.

I call the frontseat, gotta be first..

Igår och idag har jag kännt mig.... nere. Ni vet dagar då allting känns grått. Jag går omkring i min bubbla, för om den skulle spricka, skulle jag spricka. Så känns det ungefär. Fast det sjuka är att jag har kännt mig väldigt känslokall. Inte glad, inte ledsen, inte arg, inte hatisk, inte älskvärd. Det är så jäkla otypiskt mig vilket gör att det är ännu jobbigare. När jag är med underbara människor kan jag ändå inte känna mig glad. Det är så jävla hemskt om jag får säga det själv. Och ikväll har jag varit själv i flera timmar och för en gångs skull kändes det okej. Det kändes bra. Jag vet att jag är en person som behöver lite rutiner. Gå inte upp vid 11 varje dag, äta mycket grönsaker.. Har haft jättemycket näringsbrist också. Äter så sjukt kass mat och massa chips. All the time! Men denna veckan har jag varit duktig också för jag har ätit supermycket sallad! Ser verkligen skillnad runt mina ögon. Så nästan sjuk ut förra veckan. Men nu är det bättre:)

Det finns så jävla mycket just nu. Som händer, som finns.

Jag hatar grejen med ifall ett glas är halvtomt eller halvfullt. Som om man skulle vara pessimistisk ifall det var halvtomt? Handlar det inte snarare om vad som är I glaset? En drink? - halvtomt! Något svin ute? - nästan för fullt!

Vandrade hem till Olivia. Film och så tänkte jag. Men nej. Big Brother på TV och BB-slaven Olivia måste ju titta på det! Så här sitter vi, en glad Olle och en ledsen Sanna...