LIKE I LOVE YOU NOW.
Det sägs att man ska umgås med folk som får en att må bra.
Folk som bidrar med någonting; tankar, inspiration, pengar, kärlek, folk som puschar en... Ja, you get the point. Men problemet är egentligen inte att inte veta om det. Problemet är att oftast kommer man på det när man redan älskar eller tycker om någon. Det är då det svåra spelar roll. Men det pratar man ju inte, det blir för jobbigt. Eller nått. Jag är så jävla trött på många människor i mitt liv. Och det märks. Folk försvinner, glider ifrån mig. Och jag glider ifrån dom minst lika snabbt. Och egentligen är det helt okej för mig.
Ett glas rött. Eller två. Så länge det snurrar lite extra i huvudet och det får mig att bli varm i huvudet. Få tankarna att flyta ihop. Kanske tänka på bättre tider. Saker jag saknar, saker jag ser framemot. Hoppas bara allt blir lite lättare, lite bättre. Jävligt snart.
