toxic girl

I vinter åker jag, pappa och mina syskon iväg till värmen! Antagligen Egypen (eller ja, det jag hoppas på i alla fall!). Så frågar pappa "Hade du tyckt det skulle vara roligt att ta dykarcertifikat?".
.....
Dyka? I havet?
Bland alla fiskar, allt sjögräs? Hajar?
Hallååå?!?!
Fcik typ panik fr två år sedan när vi skulle bara med delfiner.
Och jag har aldrig gillat att vara under havet. Gå ner, doppa sig, kanske sitta vid strandkanten eller i lågt vatten. Men att simmar under vatten under en längre tid mår jag typ dåligt av att tänka på.

Så nej. Det blir nog inte dykning för mig. Jag solar hellre.

---

För två år sedan på Curacao! (Karibien)

Jag vet att jag sagt det innan och jag vet att vissa tycker jag tjatar. Men vissa grejer kan man fan inte säga för många gånger! Typ U2 är det bästa bandet. Någonsin.
Det är egentligen mer fakta än åsikt. Jag menar, säg något bättre? (Och nej, soloartister räknas inte). Inget band slår det. Inte Queen, inte Death Cab, inte något gammal rockbank och inte något nytt töntigt band som Mando Diao.
Och visst, jag redogör gärna varför U2 är så jävla bra. Hur lång tid har ni?
- Vilket humör man än är på finns det alltid låtar att lyssna på
- Bono's röst
- Dom kommer inte från USA
- Deras texter
- Deras låtnamn/albumnamn
....
It's all to die for.

Hur ska jag kunna veta vad som är rätt, värt att satsa på, när jag inte vet vad jag vill ha? Vet inte vad jag vill ha för jobb, var jag vill bo, om jag ska flytta utomlands ett tag eller om jag ska gå och bli Vänsterpartist och leva på bidrag i en rutten förort. Nej, helt ärligt. Jag vet inte vad som är rätt eftersom jag inte vet vad jag vill ha.
Vissa grejer känns rätt, men är det alltid bra att följa ens hjärta - eller måste man ibland lyssna på hjärnan också? Och i så fall när?

Är vi rädda för att få våra hjärtan krossade eller för att krossa någons hjärta?
När man säger "jag älskar dig så mycket att det gör ont" - Kan det fortfarande vara ens livs kärlek?
Varför är det lättare att skada någon man tycker om än att öppna sig?
Och varför är allt så svårt, när det hade kunnat vara lätt?
Är det vi själva som gör det komplicerat, eller är det bara så vi blivit efter att folk gjort oss besvikna gång på gång?

---

I ain't a fool
But I've got my doubts
Say it doesn't hurt
It doesn't matter anyhow, anyhow...

Hey we're just bleeding for nothing
It's hard to breathe when you're standing on your own
We'll kill ourselves to find freedom
You'll kill yourself to find anything at all

In the Sun - Michael Stipe
California Dreamin' - The Mamas & The Papas
Addicted (Acoustic) - Saving Abel
Fire and Rain - James Tyler

---

Vaken.

Vaknade av mig själv.

Men inte för att jag var utvilad.

Jag vaknade av en hostattack.

Har kommit tillbaka till fasen "svårt-att-sova". Sov till två idag. Kommer inte kunna somna förrens om tidigast en timme känns det som. Jag sa godnatt till Marcus och mig själv för snart en timme sen. La mig skönt, satte på SLEEP på Spotify och kände mig lugn. Men ingenting. Inte ens lite trötthet. Börjar bli irriterad på mitt liv. Jag hatar att inte ha rutiner. Typ skola eller jobb. Visst, jag kan tvinga upp mig själv vid tio varje dag. Men eftersom jag inte behöver stänger jag hellre av alarmet. Särskillt om jag "bara" sovit 8 timmar.

Ska verkligen försöka gå upp 11 imorgon. Ut och gå. MEn jag blir itne förvånad om jag vaknar vid ett och upptäcker att jag stängde av alarmet...

Jag vet att jag har förändras. Bara det senaste halvåret. Bara den senaste veckan.
Jag umgås numera endast med personer jag får ut någonting av. Som ger mig någonting.
Inte pengar, inget materiellt, utan tankar. Lär mig se från mer än ett perspektiv.
Jag är trött på allt skitsnack om kläder och utseende.
Visst, jag sminkar mig gärna och köper nya kläder. Men det är liksom inte det jag vill prata om med folk. Jag vill hellre prata om kärlek, politik eller mat. För människor som inte kan prata om djupa grejer får jag inte ut ett skit av att vara med. Då lär jag mig hellre att vara ensam.

Ibland, innan jag ska somna, så tänker jag ofta på hur jävla bra allting känns för tillfället. Ja, jag vet. Det går upp och ner och Comes and goes in waves är en låt som alltid passar in bra. Och ja, jag har inget jobb och pengarna börjar ta slut. Och folk kommer alltid snacka bullshit och jag tröttnar snabbt på grejer. Men annars, bortsett från allt det, så känns det bra. It's a good feeling.

---

Hemma hos Olivia nu! Har ätit nyttig middag men blev ändå mätt. Otroligt häpnadsväckande måste jag säga!

Vaknade för en stund sedan, asförkyld. Härlig morgon!
Känner mig tilltäppt i näsan och huvudet, men men.
It's a sunny day och jag vill verkligen gå ut och gå lite.
Smsade Ronja och frågade om hon vill hänga på, annars går jag själv med min iPod.
Musik är så jävla jävla bra.
Hemsk grej: Glömde min iPod när jag skulle till Marcus i veckan!!!!
Det är 50 minuter på 2 olika bussar + två korta prommenader.

Anyways.... Vår tvättmaskin är sönder, yeey! Jag har egentligen mycket att tvätta:/
Hoppas den fixas idag så jag kan hänga upp i alla fall imorgon så är det torrt på måndag:)

Nä, fan vad äckligt. Nu rinner det snor från min hjärna. Tjarå!

Har precis läst ut en bok. Innan jag dör heter den.  En tjej som är 16 år och har leukumi. Precis som boken heter handlar det om grejer hon ska göra innan hon dör.
Så jag läste den.
Varför vet jag inte. Gråter sönder mig själv just nu.
Varför är det så?
Jag blir alltid så jävla berörd av filmer och böcker.
Fastän det inte behöver vara sant, så att säga.
Fan alltså.
Hon dog.
Kan typ inte tänka på det utan att bli helt deppig:(
Och det är svårt att sluta tänka på det.

Sådär, har handlat middag + andra grejer. (Rakblad, tandkräm osv..)

Ibland tar livet verkligen slut på en.

För för mig konstiga grejer. Hela jävla tiden.