toxic girl

Det enda som betyder något.
Som om man bara behövde en sak i livet.
Sug, säger jag bara.

Du betyder allt!
My ass, folk ljuger jämt och ständigt.
Jag är trött på det.

Fast det är jävligt svårt att vara ärlig.
Jag menar, när det kommer till känslor.
Vi visar helst inte känslor, vi vill helst inte säg
jag älskar dig först, vi vill helst vara säker på vad
den andra känner innan vi blottar oss, öppnar
oss.

Men någon måste ta det första steget.
Varför inte du? Varför inte jag?

Varför vill vi inte säga att vi tycker om någon till
just den personen, men gärna till andra?

Varför är vi så jävla rädda för att våga? Eller är
vi rädda för att misslyckas?

Folk kommer och går genom livet..
BULLSHIT! Folk går bara. Finns ingen garanti som
säger att vissa kommer stanna till slutet. För det gör
dem inte.

Men vi måste låta oss vara lyckliga, om bara för en timme.
Vi, även jag, måste sluta vara rädda för att bli sårade, ledsna.
Visst och fine, klart det gör jävligt ont när kärleken tar slut.
Men fan alltså.. Man har ju fått ut jävligt mycket av det.

Om man till exempel varit med någon i ett år, sen gör det
ont i 2 månader efter. Är det inte värt det då?
Ett år av lycka - 2 månaders smärta....

Man borde uppskatta sånnt mer.
Kärlek och sånnt, ni vet.
Uppskatta alla man har  runt sig, alla man tycker om och alla
som tycker om en tillbaka.
Fan vad sånna människor är bra att ha.

Jag tror att vi trivs mer med oss själva, blir lyckligare, när vi
visar för andra hur mycket vi tycker om dem.
Jag menar, om någon säger jag älskar dig till dig, blir du ju jävligt glad.
Och då blir även den personen som sagt det till dig glad, för du är ju glad!

Men bara om man menar det.