Life is a bitch but I think I fell in love
Jag intalar mig själv, gång på gång, att det är speciellt, att det är på riktigt. Varje gång blir jag besviken. När jag inser hur du vill ha det. För jag vill inte ha det så. Jag läser din extremt ointressanta blogg, tittar på bilder på dig (oss) och tänker bara Vad vart det som hände? Vill inte säga så mycket, egentligen. Men samtidigt vill jag säga allt.!
Hur jag känner, hur jag tänker. Hur fan tänker du? Hur fan känner du? Visst och fine, se mig som liten och se mig som sliten, jag orkar inte byr mig längre. Men hör fan då inet av dig när det passar dig!
Jag hatar det.
Dig.
Mig.
Oss.
Dem.
Det vi gjorde.
Det vi sa.
Det vi inte gjode.
Det vi inte sa.
Allt.
Har alltid velat det bästa, inget mellanting, inget Friends with benefits. No more.
Bara ha dig nära, känna mig trygg och kunna lita på någon ordentligt. Längesen nu..
Får sova på saken, I guess. Godnatt.
