Don't talk about the future

Jag vet hur det kommer bli.
Eller jag kan tänka mig det.
Se det framför mig, liksom.

Men jag vill inte prata om det.
Vill inte fundera över det.
För mycket.

Helst av allt önskar jag att vi var där nu.
Att vi slapp vänta, slapp undra och tänka.

För ibland vill man bara vara.
Ifred, ensam, tillsammans eller fundersam.

Men det är inte alltid det är okej.
Känns det som, åtminstonde.

Fastän jag längtar dit, vill jag inte tänka på det.
Det gör mig fortfarande ledsen.

Nej fast ärligt talat :
Ni vet inte vad jag pratar om,
alltså drar ni paralleller med någonting annat,
och tycker kanske därför att jag "har ett dåligt språk".

Fan vad lite ni vet.
Vad lite ni hör och vilken dålig fantasi som finns.

Shit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0