Life's surprising!

Tänk vad mycket man varit med om.
Så många man träffat, så många fler man kommer att träffa.
Allt man gjort och allt man kommer göra.

Och alla du inte träffar..Är det ödet?
Finns det verkligen en orsak till allt?

Vad kommer man ihåg?
Vad är värt att komma ihåg?

För alla minnen kan försvinna.
Tyna bort och bli till ingenting alls.

Är de minnena då inte värda att ha kvar?
Eller handlar det om att man varit med om mycket?

Jag försöker ta många chanser i livet.
Göra nya saker, testa nya saker.
Ibland blir det över mina förväntningar och ibland blir det skit.

Man lär sig av sina misstag.
Kanske.
Fast nog inte alla. För alla är ju olika, eller hur?

Vem bestämmer över dig om inte du själv?

Jag tror att i slutändan är allt upp till dig.
Du kan gå hur långt du vill, hur kokrt du vill.
Göra vad du vill, bli vad du vill.

Det enda som kanske skulle hindra dig är du själv.

Och jag vet, det låter så jävla klyschigt liksom "Du kan gå hur långt du vill!"
Jag vill inte låta som en blåst reporter på Vecko Revyn, men det ligger fan
nånting i det!
----------------------------

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0