Alone we stand, together we fall apart
Ibland är allt man behöver en riktigt bra kväll. Och efteråt, spelar det ingen roll om man var på bio, hyrde film, ute på krogen eller någon nattkulbb. För man fick äntligen göra det som man längtat efter så länge. Jag har äntligen uppskattat att vara ensam. Göra saker själv. Innan kunde jag ge vad som helst för en minut med någon annan. Men nu... Jag har växt - Mognat. Egentligen låter det ganska dumt, att man blir äldra och trivs mer med sig själv. Men jag tror fan det ligger någonting i det. Det är okej att kolla på film själv, sova själv eller till och med äta middag själv. Och inte bara okej, jag gillar det! Uppskattar det verkligen. Misstolka mig inte, jag har inte slutat att vara social! Men det känns som att jag kan balansera livet bättre. Stå stadigt, igen. Jag har koll på mig själv, och alla andra. Jag vet att jag gör fel ibland. Ibland skiter jag i det, men ibland så tänker jag efter ändå.
Konstigt det dära,
hur livet förändras.
