Att vara lycklig för någon annans skull
Tänk att kunna det. På riktigt alltså. Verkligen känna
en lycka eller glädje inom sig, så fort en vän gjort
något bra, vunnit något, fått en pojkvän eller en ny vän.
Fan alltså.
Alla borde kunna vara glada för andra.
Allting hade blivit bättre då.
Jag har alltid haft svårt med det. Eller för det.
Och många andra. Man föredrar att vara ironisk eller
"trycka ner" andra - allt på grund av osäkerhet och
obalans i sitt eget liv.
Och det är klart att man försöker bli en bättre människa.
Alla vill nog vara snälla människor, innerst inne.
Hur gör man då?
Man måste bli en givare.
Som jag och min syster pratade om för någon dag sedan.
Antingen är man en givare eller en tagare.
Och det är okej att vara både och - i lagom mängd!
Jag menar, om man är en givare, är man givmild. Man har
inga problem med att låna ut kläder, betala en kompis
fika eller liknande. Man bara gör det - som en schysst grej!
Och man begär inte heller något tillbaka!
En tagare, däremot, är en sniken person. Så fort man får
tillfälle låtar men kompisen bjuda på fika - istället för att säga
"nej jag kan betala denna gången!".
Jag vet att det går till överdrift när vuxna ofta "bråkar" om vem
som ska betala middagen eller liknande. Men hur som helst!
You get the point.
Och fastän jag säger att jag vill vara en givare, och försöker
vara det, betyder det inte att andra märker det.
Alla kan behöva få en påminnelse då och då.
Nej, jag tror att många är så jävla insnöade i sig själva och det
dem känner till, att allting utanför skrämmer dem. Att inte riktigt
vilja att ens kompis får en pojkvän - för man är rädd att själv bli
åtsidosatt.
Men ärligt talat, (detta var någonting som min syster sa), att de
personer man är bäst kompis med, de personer som man kommer
vara kompis med längst, det är dem som accepterar ens pojkvän.
Och inte bara accepterar, utan gillar, inte har problem med och vill
verkligen umgås med honom!
Visst, fine, det är upp till pojkvännen också, man vill inte alltid slicka
någons röv, MEN i slutändan, kan man ALLTID förändra något!
Allt för denna gång, hörs sen!
en lycka eller glädje inom sig, så fort en vän gjort
något bra, vunnit något, fått en pojkvän eller en ny vän.
Fan alltså.
Alla borde kunna vara glada för andra.
Allting hade blivit bättre då.
Jag har alltid haft svårt med det. Eller för det.
Och många andra. Man föredrar att vara ironisk eller
"trycka ner" andra - allt på grund av osäkerhet och
obalans i sitt eget liv.
Och det är klart att man försöker bli en bättre människa.
Alla vill nog vara snälla människor, innerst inne.
Hur gör man då?
Man måste bli en givare.
Som jag och min syster pratade om för någon dag sedan.
Antingen är man en givare eller en tagare.
Och det är okej att vara både och - i lagom mängd!
Jag menar, om man är en givare, är man givmild. Man har
inga problem med att låna ut kläder, betala en kompis
fika eller liknande. Man bara gör det - som en schysst grej!
Och man begär inte heller något tillbaka!
En tagare, däremot, är en sniken person. Så fort man får
tillfälle låtar men kompisen bjuda på fika - istället för att säga
"nej jag kan betala denna gången!".
Jag vet att det går till överdrift när vuxna ofta "bråkar" om vem
som ska betala middagen eller liknande. Men hur som helst!
You get the point.
Och fastän jag säger att jag vill vara en givare, och försöker
vara det, betyder det inte att andra märker det.
Alla kan behöva få en påminnelse då och då.
Nej, jag tror att många är så jävla insnöade i sig själva och det
dem känner till, att allting utanför skrämmer dem. Att inte riktigt
vilja att ens kompis får en pojkvän - för man är rädd att själv bli
åtsidosatt.
Men ärligt talat, (detta var någonting som min syster sa), att de
personer man är bäst kompis med, de personer som man kommer
vara kompis med längst, det är dem som accepterar ens pojkvän.
Och inte bara accepterar, utan gillar, inte har problem med och vill
verkligen umgås med honom!
Visst, fine, det är upp till pojkvännen också, man vill inte alltid slicka
någons röv, MEN i slutändan, kan man ALLTID förändra något!
Allt för denna gång, hörs sen!
Kommentarer
Trackback
