Give me what I need

De flesta förhållandena spricker på grund av
att behoven inte uppfylls. Det kan vara att man
inte får den uppmuntran man behöver eller
sexet är inte bra eller kanske är man alldeles
för olika?

Men det är ju våra olikheter som gör oss hela.

Är man då krävande, som flick-/pojkvän?
Om man gör slut med någon för att man inte
fick uppmuntran till en stor sak som skulle hända,
eller tröst och trygghet, är det av egoistiska skäl?

Till viss del, faktiskt.

Men vem sa att egosim plötsligt var någonting dåligt?
Alla har behov, ingen vill bli åtsidosatt. Vi måste uppmuntra
varandra mer. Känna andra personer så pass bra att vi
kan hjälpa våra vänner i svåra tider.

För annars tar de förhållanderna också slut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0