toxic girl

Förr i tiden räckte det med mat för dagen och barn som var friska.
Varför gör det oss inte glada längre? Varför har vi ständigt ett behov
av att vara bäst, vackrast eller ha den dyraste klänningen?
Har vi insett hur viktigt det är med skönhet, eller har vi blivit blinda av
materialismen?

För visst, alla vet att det finns en gräns mellan ofräsch och fräsch.
Men var? Om man duschar en gång om dagen och borstar tänderna
är det normalt. Det händer att man hoppar över en dag, men vaknar
istället med dåligt samvete.

Det finns människor som alltid vill ligga på topp. Och inte bara ligga topp,
utan passa på att trycka ner alla andra runt omkring. Har det blivit en symbol
för status att vara rik och ha dyra kläder? Har vi förlorat respekten för de som
faktiskt är skärpta och lyckas skaffa sig ett jobb?

Varför vill man alltid ha mer? Måste vi alltid jämföra oss med alla andra?
Räcker det inte att bara vara ibland?

Tydligen inte...

Istället för att gå tillbaka och tänka över vad som verkligen betyder någonting
för oss, strävar vi mot det som alla andra vill ha. Vare sig det är uppmärksamhet,
pengar, kläder eller ett stort hus, så har vi förlorat allt det viktiga när vi väl når fram.

Missförstå mig inte, man kan såklart ha ett bra liv OCH vara lycklig. Det är säkert
fullt möjligt. Men vad spelar det för roll? Varför måste vi dela in oss i grupper som
rika/fattiga, populära/opopulära osv osv..?

Jag förstår att det kan vara svårt att se sig själv utifrån. Om man är populär, trivs
med sitt liv har vänner och allt det dära... Why bother?
Men det är fortfarande inte det som är problemet.
För jag vet människor ("kompisar") som har sagt upp kontakten med mig och med
andra på grund av ens "status".

Fan alltså. Varför låter vi varandra inte vara? Umgås med dem som man trivs med.
Som får en att må bra. Tydligen är det viktigare att passa in, ha rätt status och skit.