toxic girl

Gör nya spelningslistor på Spotify.
Eller, ja. Vill inte låta alltför ambitiös så lika bra att säga som det är.
Inga riktiga splningslistor, utan bara sjukt bra band och derar absolut bästa låtar.
That's all that matters.

När jag gick hem idag tänkte jag på det mesta.
Hade Audioslave's Gasoline på fullt ljud och bara gick i min egen tankt, med mina egna tankar.
Och visst är det skönt att vara själv emellanåt.
Skönt att kunna göra vad man vill, när man vill.
Men tillslut förlorar allt man gör sitt värde för man har ingen att dela det med.
Alla fina stunder, allt bra man tänkter man aldrig får sagt vill man tillslut dela med någon.
Men vem tänker som jag?
Vem kan jag berätta för om mina tankar?
Saker som oroar mig, saker jag sitter uppe och tänker på, saker som alltid kommer tillbaka.
Saker som ingen, som inte gått igenom det, kan förstå.
-----------
Jag ser inte mig själv som en sluten människa. Jag är väl i så fall bara mänsklig.
Men okej, kanske reserverad i många fall. I de flesta fall.
Jag vräker inte ut mina problem och mitt liv för vem som helst, när som helst.
Ja, jag pratar lätt med människor om saker som inte rör mig i ryggen.
Om kläder, killar, tjejer och relationer.
Men att prata om det som är svårt eller har varit svårt går inte lika lätt.
Det är inget jag pratar med vem som helst om.
Om ens med mig själv.
-----------
När blev det så svårt?
Vem gjorde det svårt?
Och varför? Varför blev det svårt fastän det svåra gick över?

---