IT'S THE BEST I CAN DO.
Gick igenom bilder på datorn. Och så slår det mig, att jag varit med om så mycket. Både bra och dåliga dagar. Jag har lärt känna så många människor jag idag inte skulle kunna se mig själv utan. Jag har förlorat vänskap på vägen. Jag har fått lära mig av mina misstag, för som alla andra lär jag mig på mitt eget sätt. Men så tänker jag; av allt det jag varit med om, alla sjuka festkvällar, alla snygga killar jag varit med, allt roligt som vi gjorde & sa...Vad kommer finnas kvar om 10 år? Om 20 år? Kommer jag komma ihåg det? Kommer jag få uppleva bättre saker än detta, eller har jag redan haft "the time of my life"?
Och varför, varför tvingas man växa upp och ifrån sina vänner?
Varför saknar man människor som behandlat en som skit?
Varför kan man inte bara gå vidare? SÅ JÄVLA SVÅRT KAN DET INTE VARA LIKSOM.
HEJDÅ(:
Och varför, varför tvingas man växa upp och ifrån sina vänner?
Varför saknar man människor som behandlat en som skit?
Varför kan man inte bara gå vidare? SÅ JÄVLA SVÅRT KAN DET INTE VARA LIKSOM.
HEJDÅ(:
Kommentarer
Trackback
