toxic girl

Innan, för ungefär 5 år sedan, var jag en sån person som ville ha uppmärksamhet lite för ofta. Vare sig det var negativa eller positiva saker som sades om mig. Alla uppmärksamhet var bra, tyckte jag. Men nu antar jag att "jag vet bättre" och att "jag har lärt mig av mina misstag", som man säger.
Jag är inte perfekt, långt ifrån. Men jag försöker anpassa mig så folk inte ska dömma mig och att folk inte ska himla med ögonen eller stoppa fingrarna i halsen så fort jag vänder ryggen till.
Vet inte hur jag ska bete mig i sociala sammanhang längre. Ska man säga som det är när folk frågar, eller ska man säga "bra" - för det passar in så bra i vardagen. Försöker vara ärlig, snäll, le mot människor, se mycket från en ljus sida och vara positiv i många sammanhang. Kanske har jag misslyckats, för folk som inte känner mig tror dem vet hur jag är som person.
För att inte glömma: Dem har oftast fel. Och så tänker jag, om jag hade varit likadan nu, som för 5 år sedan, hade folk stört sig lika mycket, eller hade dem slutat bry sig? Och vilket är egentligen bäst? Hatad eller ignorerad?
Det är skitsvårt att veta hur framtiden ska bli eller hur folk ska reagera på hur man beter sig. Visst, man kan använda sig av tidigare erfarenheter och "gå på magkänslan". Men jag vill inte bli hatad och jag vill att folk ska försöka lära känna mig innan dem dömer mig. För det är klart, alla kommer inte älska mig. Långt i från, kanske. Men snacka inte skit om saker ni inte vet något om, snälla? Sprid inte rykten. Men framförallt: Tro inte på all skit folk försöker trycka in i era hjärnor.