JAG TÄNKER ALDRIG PÅ DIG. BARA IKVÄLL.
Har precis gått igenom bilder på datorn. Gamla bilder, fula och fina bilder. Bilder fyllda av saknad. Saknar inte vem jag var och det jag gjorde, men saknar hur situationen var mellan alla. Allt var bra, det fanns inga problem. Eller, typ hur ska vi få cigg tills ikväll? vem ska möta upp langaren? osv.. Men inte som nu. Nu är det svårt och komplicerat för vi vet inte var vi har varandra och det suger verkligen. Hade kunnat fylla hela mitt rum av fula och fina bilder. Men det blir så lätt sentimentalt då. Och då blir det svårt att sova.
Öl på Viggos om typ en timme.
Och här sitter jag, osminkad och med myskläder.
--------
Livet är för jävla underbart ändå=)
Öl på Viggos om typ en timme.
Och här sitter jag, osminkad och med myskläder.
--------
Livet är för jävla underbart ändå=)
YEAH, IT BREAKS MY HEART.
Så sitter jag här igen, andra gången för idag vilken numera känns som världens dummaste världsrekord.
Och så vet jag att ni läser skiten jag skriver. Fastän jag inte ens skriver för någon annan utan för mig själv.
Coldplay i bakgrunden och då och då ett relativt störande *klick*ljud; Facebookchatten förstör mitt liv.
Anyways, pratade med en vän om beroenden. Och för att sluta är det bra att börja med något annat.
Men vem bestämmer vad som är bra? Vad är ett så kallat "bra beroende"? Och vad är i så fall "dåligt beroende"?
Folk säger alldeles för mycket skit. Grow up and get laid!
Tror att man lyssnar, tar åt sig och kommer må dåligt. Men det enda man gör är att glatt traska förbi och gå vidare med sitt liv som är jävligt mycket mer intressant! (För mig då, kanske inte för er andra).
Här om dagen funderade jag på att ta bort min blogg.
Men nej, det hade känts fel. Alla grejer jag sagt, skrivit och lagt ut, finns ju här och på Facebook.
Det är egentligen för jävla sjukt att Internet och tekniken tar över så pass mycket.
Jag har typ inte ens bilder på datorn längre. Lägger ändå upp det mesta på Facebook.
Så jag lät bli att ta bort bloggen.
Och så sitter jag här, några dagar senare, med ytterliggare några inlägg.
Mer att läsa senare i livet, mer att komma ihåg.
Hade velat skriva ut allt och göra min egna lilla bok.
För privat bruk, såklart.
Äntligen har jag hittat dina händer under bordet.
Pratade med lite olika folk igår om att man ska säga fyra snälla saker till ens närmsta varje dag.
Dumt med siffror och kärlek kan jag ju tycka. Men fine, 4.
Jag har sagt minst 7.
Fast sen slog det mig att det kanske inte bara handlar om det man säger, utan även gester.
Alla blir glada av komplimanger, that's fact.
Men att komma hem till en vän helt oplanerat med hemmagjorda kanelbullar och kaffe händer fan så mycket mer sällan! Kanske därför man uppskattar det mer(?).
--
Livet bara springer.
Jag har aldrig gillat att springa.
Jag går mest. Ibland tar jag bussen.
--
Man är nere, sen uppe. Sen händer det något, litet som stort, och man halkar ner igen.
Tillbaka i avgrunden och tillbaka till ruta 1. Eller vad dumt, tillbaka till Start borde man ju säga.
Återfall, som psykologerna tycker om att säga.
Är du alkholist är medeltalet 9.
9 återfall. Hur orkar man försöka igen?
Vad är medeltalet för de som är självmordsbenägna?
Eller deprimerade?
Man talar för lite om sånt i skolan.
Och så vet jag att ni läser skiten jag skriver. Fastän jag inte ens skriver för någon annan utan för mig själv.
Coldplay i bakgrunden och då och då ett relativt störande *klick*ljud; Facebookchatten förstör mitt liv.
Anyways, pratade med en vän om beroenden. Och för att sluta är det bra att börja med något annat.
Men vem bestämmer vad som är bra? Vad är ett så kallat "bra beroende"? Och vad är i så fall "dåligt beroende"?
Folk säger alldeles för mycket skit. Grow up and get laid!
Tror att man lyssnar, tar åt sig och kommer må dåligt. Men det enda man gör är att glatt traska förbi och gå vidare med sitt liv som är jävligt mycket mer intressant! (För mig då, kanske inte för er andra).
Här om dagen funderade jag på att ta bort min blogg.
Men nej, det hade känts fel. Alla grejer jag sagt, skrivit och lagt ut, finns ju här och på Facebook.
Det är egentligen för jävla sjukt att Internet och tekniken tar över så pass mycket.
Jag har typ inte ens bilder på datorn längre. Lägger ändå upp det mesta på Facebook.
Så jag lät bli att ta bort bloggen.
Och så sitter jag här, några dagar senare, med ytterliggare några inlägg.
Mer att läsa senare i livet, mer att komma ihåg.
Hade velat skriva ut allt och göra min egna lilla bok.
För privat bruk, såklart.
Äntligen har jag hittat dina händer under bordet.
Pratade med lite olika folk igår om att man ska säga fyra snälla saker till ens närmsta varje dag.
Dumt med siffror och kärlek kan jag ju tycka. Men fine, 4.
Jag har sagt minst 7.
Fast sen slog det mig att det kanske inte bara handlar om det man säger, utan även gester.
Alla blir glada av komplimanger, that's fact.
Men att komma hem till en vän helt oplanerat med hemmagjorda kanelbullar och kaffe händer fan så mycket mer sällan! Kanske därför man uppskattar det mer(?).
--
Livet bara springer.
Jag har aldrig gillat att springa.
Jag går mest. Ibland tar jag bussen.
--
Man är nere, sen uppe. Sen händer det något, litet som stort, och man halkar ner igen.
Tillbaka i avgrunden och tillbaka till ruta 1. Eller vad dumt, tillbaka till Start borde man ju säga.
Återfall, som psykologerna tycker om att säga.
Är du alkholist är medeltalet 9.
9 återfall. Hur orkar man försöka igen?
Vad är medeltalet för de som är självmordsbenägna?
Eller deprimerade?
Man talar för lite om sånt i skolan.
I SEEM TO LOSE CONTROL, WITH YOU.
Ni vet den känslan man har av att allt är bra. Precis som det är, precis den sekunden eller den minuten. En känsla som säger att allting är bra. Det kommer aldrig vara dåligt igen. Hela ens kropp fylls av lycka, hopp och förväntan. Det är fan en av dom bästa känslorna jag någonsin känt. Bättre än att äta när man är svinhungrig och bättre än att röka efter maten.
När man var liten fick man känslan när man grät och ens mamma lyfte upp en i knäet och sa att hon alltid skulle älska en, vad man än gjorde. Skillnaden nu är bara att man är 12 år äldre och det inte nödvändigtvis är ens mamma som säga det. Ibland behöver man inte ens säga något, det kan räcka med en blick. En sekund av trygghet är värt så jävla mycket mer än bekräftelse.
Coldplay sjöng The hardest part was letting go, not taking part. Och visst är det så ibland, det är så jävla mycket svårare att säga hejdå än att fortsätta. Fastän någon krossar ens hjärta får man för sig att kämpa vidare, kämpa för någonting som aldrig fanns och aldrig någonsin kommer börja finnas.
I could feel it go down
You left the sweetest taste in my mouth
You're a silver lining the clouds
I wonder what it’s all about
När man var liten fick man känslan när man grät och ens mamma lyfte upp en i knäet och sa att hon alltid skulle älska en, vad man än gjorde. Skillnaden nu är bara att man är 12 år äldre och det inte nödvändigtvis är ens mamma som säga det. Ibland behöver man inte ens säga något, det kan räcka med en blick. En sekund av trygghet är värt så jävla mycket mer än bekräftelse.
Coldplay sjöng The hardest part was letting go, not taking part. Och visst är det så ibland, det är så jävla mycket svårare att säga hejdå än att fortsätta. Fastän någon krossar ens hjärta får man för sig att kämpa vidare, kämpa för någonting som aldrig fanns och aldrig någonsin kommer börja finnas.
I could feel it go down
You left the sweetest taste in my mouth
You're a silver lining the clouds
I wonder what it’s all about
THE ROAD LEADS BACK TO YOU.
Kom hem efter en kväll i Helsingborg som bestod av öltält & Hoffmaestro. Sjukt bra band att se live, so do it! Längtade mest efter min säng och att verkligen krypa ner. Men nej. Sängen var inte bäddad och jag var lagom lökig. Så blev tills att bädda sängen, vilket ledde till lite mer tvättning & lite städning, sen duschen. Nu, i efterhand, kan jag säga att det var helt klart värt det och jag känner mig mysig. But still. Ska sova ensam, tappade bort mina cigg någonstans mellan Hoffmaestro och tåget, måste handla mat och fylla på min mobil imorgon. Ska bli jävligt skönt att sova kan jag säga!
Fanny och Olivia vid Kärnan!
Fanny och Olivia vid Kärnan!
JAG & OLIVIA.
Hemma efter en halvdag/kväll hos Olivia. Dom andra skulle ut, jag känner mig inte helt frisk så jag orkade inte. Är trött vilket blev en självklar konsekvens efter massa oregelbundna sovtider.
Går igenom bilder från kvällen. Försöker sortera, vad ska upp på Facebook? vad är lämpligt att visa? vem vill ha upp bilderna?, vem vill inte?
Har vänt alla rätt, lägger ut imorgon.
Blir Friends nu och sen sömn. Massor av sömn. I need it.
OUT.
Drar iväg till Olivia om ett tag, bara lite ärenden på stan (cigg osv...) Ha en bra dag!
LOVING YOU.
Idag fyller Olivia 19 årrrrrr. I'm happyyyy=) och lite sjuk, men men! Blir lunch/fika hos henne med hennes familj klockan 14.00 sen middag ikväll vid åtta. Men eftersom jag är världens bästa ska jag vara där och hjälpa till hela dagen! Ska ta bilder osv så ni får se sennnnn. Kisses
YOU ARE FULL OF HOPES ABOUT YOUR FUTURE.
Åt min första lyckokaka igår. YOU ARE FULL OF HOPES ABOUT YOUR FUTURE. Bokstäverna, orden, meningen, lös mot mig och verkligen borrade hål i mina ögon, mina tankar. Och visst, det stämmer. Men just nu är jag så jävla förvirrad. Känner mig inte hemma någonstans, vill ha min egen oas, mitt egna hem. Men det känns mest som jag sitter fast. Försöker slita mig ur verkligheten. Är mitt i en dröm och jag vill bara vakna. Men det går inte för jag är fast i min egen hjärna. Jag tillåter inte mig själv att gråta, men klumpen i halsen finns fortfarande kvar.
Trodde det skulle gå över, men tydligen gjorde jag fel från början. Gjorde fel, sa fel, tänkte fel, ville fel.
Trodde det skulle gå över, men tydligen gjorde jag fel från början. Gjorde fel, sa fel, tänkte fel, ville fel.
WHAT IF I TOLD YOU THE TRUTH?
let's turn it 'round
bring ceilings down
and fall in love again
DÖDEN ÄR INTE DET VÄRSTA ÖDET.
Död.
Dör.
Död.
Död.
Folk föds, folk dör. Fakta. Det går inte att motbevisa. Vissa dör alldeles för tidigt, ibland innan man föds. Vissa dör lite för sent, dom får lida i flera år för att någon jävel har bestämt att i Sverige är det förbjudet med dödshjälp. Whatever. Folk dör ändå. Sen finns det dom som bara dör. Av ålder, säger läkarna. Av utmattning, tänker jag för mig själv. För vem fan pallar leva efter 70-80? Vad händer efter det? Vad fan får man ut av att vara en oldie? Nej, jag ser fan inte framemot att bli gammal. Och hade jag sett framemot att dö att jag redan varit död.
Dör.
Död.
Död.
Folk föds, folk dör. Fakta. Det går inte att motbevisa. Vissa dör alldeles för tidigt, ibland innan man föds. Vissa dör lite för sent, dom får lida i flera år för att någon jävel har bestämt att i Sverige är det förbjudet med dödshjälp. Whatever. Folk dör ändå. Sen finns det dom som bara dör. Av ålder, säger läkarna. Av utmattning, tänker jag för mig själv. För vem fan pallar leva efter 70-80? Vad händer efter det? Vad fan får man ut av att vara en oldie? Nej, jag ser fan inte framemot att bli gammal. Och hade jag sett framemot att dö att jag redan varit död.
JAG FINNS HÄR FÖR DIG.
Tänk vad många man träffat som säger saker dom inte alls menar.
Jag älskar dig.
Jag finns här för dig.
Du kan alltid ringa, när du vill.
Det är bara tills att komma!
Och om och om igen blir man lurad, för man väljer ju att tro på det. Men så lär man sig, efter många tårar, att personen inte alls finns där för en. Så träffar man någon annan, någon ny. Och det börjar om igen. Börjar om från ruta 1. Man lär sig inte alls av sina misstag.
Jag älskar dig.
Jag finns här för dig.
Du kan alltid ringa, när du vill.
Det är bara tills att komma!
Och om och om igen blir man lurad, för man väljer ju att tro på det. Men så lär man sig, efter många tårar, att personen inte alls finns där för en. Så träffar man någon annan, någon ny. Och det börjar om igen. Börjar om från ruta 1. Man lär sig inte alls av sina misstag.
DET HÄR ÄR BÖRJAN PÅ EN NY TID.
TAKE A PILL TO MAKE IT DISAPPEAR.
Crashdiet - Save Her
BRA MORGON.
Vaknade halv elva, relativt utvilad. Startade med bra frukost och en massa kaffe. Eftersom jag vaknade "sent" så var det alldeles för varm för en prommenad. Blir lite fix här hemma istället! Marcus kommer nog senare och i eftermiddag blir det Malmö!
Hörs sen!
Hörs sen!
KVÄLLSBAD I BJÄRRED.
Sara ringde vid åtta. Skulle egentligen gå ut och gå, men det var en skön kväll så vi körde (läs: hon körde) till Bjärred och tog oss ett dopp! Lite kallt, men jääävligt skönt efteråt! Ska lägga mig snart, blir kanske en prommenad imorgonbitti och lång frukost med DN x2 eftersom jag inte läste den idag!
Kvällens låt:
Tracy Chapman - Fast Car
Godnatt!
Sara och jag!
Kvällens låt:
Tracy Chapman - Fast Car
Godnatt!
Sara och jag!
DO YOU FEEL BETTER NOW?
SOULMATES NEVER DIE.
TJUVLYSSNAT.SE
Två fyllon ~45 sitter på bussen och planerar en fest.
Fyllo 1: Jag tycker att den här festen ska vara lite speciell, en lite finare fest.
Fyllo 2: Ja, de förra festerna har ju spårat ur rätt mycket. Hur ska vi göra den här gången?
Fyllo 1 (får en snilleblixt): Askkopp! Har du en sån? Det skulle vi ju ha! Ska man röka inne så ska man ju nästan ha en askkopp.
Fyllo 2 (skiner upp): Ja, det skulle vi kunna ordna!
Fyllo 1: Jag tycker att den här festen ska vara lite speciell, en lite finare fest.
Fyllo 2: Ja, de förra festerna har ju spårat ur rätt mycket. Hur ska vi göra den här gången?
Fyllo 1 (får en snilleblixt): Askkopp! Har du en sån? Det skulle vi ju ha! Ska man röka inne så ska man ju nästan ha en askkopp.
Fyllo 2 (skiner upp): Ja, det skulle vi kunna ordna!
FUNNNNN.
BUILD ME UP.
TIGER.
INSPIRATION.
Funderar på att börja måla igen. På riktigt nu, inte bara skisser.
Men det är så jävla svårt när jag inte har någon utgångspunkt, ingen inspiration.
Känner mig vilsen, vad jag än påbörjar så vägrar det bli färdigt.
Jag har inget motiv redo i huvudet. Jag har ingen aning om vad jag vill måla.
Tröttnade på svartvitt, tröttnade på kroppar.
Time to move on.
Men det är så jävla svårt när jag inte har någon utgångspunkt, ingen inspiration.
Känner mig vilsen, vad jag än påbörjar så vägrar det bli färdigt.
Jag har inget motiv redo i huvudet. Jag har ingen aning om vad jag vill måla.
Tröttnade på svartvitt, tröttnade på kroppar.
Time to move on.
LOVE.
Saknar mamma:(
I HAVE TO GET MYSELF TOGETHER.
Ibland när jag är ute på stan och ser någon jag känner får jag en känsla.
Och jag vet inte vad det är för känsla egentligen, bara en känsla.
Det sätter sig i magen, hjärtat och armarna. Jag kan bli knäsvag, darra och bli sjukt nervös.
Inte när det är någon nära vän, utan en ny människa i mitt liv. Ska jag hälsa? Eller orkar jag inte?
Hände idag, efter stan med Olivia och Fridah. Jag gick hem över torget och såg två stycken. Så stannade jag till och funderade, i säkert en minut, på om jag skulle hälsa eller inte. Helt sjukt. Varför skulle jag inte göra det? För nu hade jag inte bråttom eller något. Bara denna jävla känsla jag inte kan beskriva.
I need some time alone.
Och jag vet inte vad det är för känsla egentligen, bara en känsla.
Det sätter sig i magen, hjärtat och armarna. Jag kan bli knäsvag, darra och bli sjukt nervös.
Inte när det är någon nära vän, utan en ny människa i mitt liv. Ska jag hälsa? Eller orkar jag inte?
Hände idag, efter stan med Olivia och Fridah. Jag gick hem över torget och såg två stycken. Så stannade jag till och funderade, i säkert en minut, på om jag skulle hälsa eller inte. Helt sjukt. Varför skulle jag inte göra det? För nu hade jag inte bråttom eller något. Bara denna jävla känsla jag inte kan beskriva.
I need some time alone.
YOU MAKE IT REAL FOR ME.
Har försökt lära mig att spela gitarr i typ en timme nu. Ska sätta på sleep-listan på Spotify och sova istället!
JUST LET IT GO.
Sometimes what you want isn't right for you.
Ibland tänker jag "tänk om jag visste bättre, visste mer". Men samtidigt sägs det att vi lär oss av våra misstag. Och ja, det kan jag såklart hålla med om. Till viss del. För ibland begår vi misstag utan att veta om att det faktiskt är misstag. Vi tror att det är rätt - därför gör vi det.
Man tänker, går igenom varje sekund, varje minut, och försöker verkligen komma fram till vad som är rätt. Och så agerar vi. Det bli så jävla fel och vi vill egentligen bara sjunka genom marken. Men eftersom det bara händer i tecknade filmer och vi lever på riktigt står vi istället kvar och mår skit. Tänk så hade jag varit som människa som lätt skakar av mig grejer. En människa som inte tänker "fan, tänk om detta och detta händer?" utan mer tar det som det kommer och vågar mer. Hade mitt liv varit bättre då? Hade jag kommit längre?
Vissa känslor är så sjukt starka. Tänkte skriva bra och dåliga men så slår det mig att det inte finns dåliga känslor. Anyways, känslor som är starka. Hat, kärlek, dragning till någon, svartsjuka, whatever. Varför är det alltid kärlekskänslor som är svårast att berätta? När man bråkar med någon är det alldeles för lätt att säga Fan vad jag hatar dig! men när vi blir kära tar det emot något fruktansvärt att säga det till personen. Hur kommer han/hon reagera? Tänk så tycker inte dom samma sak om mig?
Jag tycker det är sjukt viktigt att visa uppskattning för de personer jag tycker om, bryr mig om. Säga fan vad snygg du är idag! eller du är sjukt underbar! sägs alldeles för sällan. Men alla vet också hur sjukt glad man själv blir av att höra det, och då lär andra också bli glada. Och om man bryr sig om någon vill man väl see den människan glad? Jag älskar alla mina vänner och skulle aldrig ta någon förgivet. ♥
Ibland tänker jag "tänk om jag visste bättre, visste mer". Men samtidigt sägs det att vi lär oss av våra misstag. Och ja, det kan jag såklart hålla med om. Till viss del. För ibland begår vi misstag utan att veta om att det faktiskt är misstag. Vi tror att det är rätt - därför gör vi det.
Man tänker, går igenom varje sekund, varje minut, och försöker verkligen komma fram till vad som är rätt. Och så agerar vi. Det bli så jävla fel och vi vill egentligen bara sjunka genom marken. Men eftersom det bara händer i tecknade filmer och vi lever på riktigt står vi istället kvar och mår skit. Tänk så hade jag varit som människa som lätt skakar av mig grejer. En människa som inte tänker "fan, tänk om detta och detta händer?" utan mer tar det som det kommer och vågar mer. Hade mitt liv varit bättre då? Hade jag kommit längre?
Vissa känslor är så sjukt starka. Tänkte skriva bra och dåliga men så slår det mig att det inte finns dåliga känslor. Anyways, känslor som är starka. Hat, kärlek, dragning till någon, svartsjuka, whatever. Varför är det alltid kärlekskänslor som är svårast att berätta? När man bråkar med någon är det alldeles för lätt att säga Fan vad jag hatar dig! men när vi blir kära tar det emot något fruktansvärt att säga det till personen. Hur kommer han/hon reagera? Tänk så tycker inte dom samma sak om mig?
Jag tycker det är sjukt viktigt att visa uppskattning för de personer jag tycker om, bryr mig om. Säga fan vad snygg du är idag! eller du är sjukt underbar! sägs alldeles för sällan. Men alla vet också hur sjukt glad man själv blir av att höra det, och då lär andra också bli glada. Och om man bryr sig om någon vill man väl see den människan glad? Jag älskar alla mina vänner och skulle aldrig ta någon förgivet. ♥
PEOPLE ALWAYS LIE.
Ifall man inte berättar sanningen, ljuger man då?
Fick en fråga igår som jag inte riktigt svarade på. Men jag ljög inte direkt, jag undvek mer att svara på det. Men är det lika fel att undvika som att ljuga? Och alla "vita lögner", är det alltid bra?
but i will miss you, i'm sure.
Fick en fråga igår som jag inte riktigt svarade på. Men jag ljög inte direkt, jag undvek mer att svara på det. Men är det lika fel att undvika som att ljuga? Och alla "vita lögner", är det alltid bra?
but i will miss you, i'm sure.
ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄHH.
IT'S ON!
WHEN I'M FEELING WEAK.
BABY, I'VE BEEN HERE BEFORE.
Ni vet när man har jävligt starka känslor för/om någon? Alltså, negativa känslor. Typ om man hatar eller stör sig på någon. Sen när man pratar med någon annan och den känner exakt likadant för den störiga personen, FYFAN vilken jävla lättnad det är! Helt jävla sinnessjukt, kanske dumt också, men det känns ju bra. Då är man liksom inte ensam om att känna på ett visst sätt längre.
