I SEEM TO LOSE CONTROL, WITH YOU.

Ni vet den känslan man har av att allt är bra. Precis som det är, precis den sekunden eller den minuten. En känsla som säger att allting är bra. Det kommer aldrig vara dåligt igen. Hela ens kropp fylls av lycka, hopp och förväntan. Det är fan en av dom bästa känslorna jag någonsin känt. Bättre än att äta när man är svinhungrig och bättre än att röka efter maten.
När man var liten fick man känslan när man grät och ens mamma lyfte upp en i knäet och sa att hon alltid skulle älska en, vad man än gjorde. Skillnaden nu är bara att man är 12 år äldre och det inte nödvändigtvis är ens mamma som säga det. Ibland behöver man inte ens säga något, det kan räcka med en blick. En sekund av trygghet är värt så jävla mycket mer än bekräftelse.

Coldplay sjöng The hardest part was letting go, not taking part. Och visst är det så ibland, det är så jävla mycket svårare att säga hejdå än att fortsätta. Fastän någon krossar ens hjärta får man för sig att kämpa vidare, kämpa för någonting som aldrig fanns och aldrig någonsin kommer börja finnas.

I could feel it go down
You left the sweetest taste in my mouth
You're a silver lining the clouds

I wonder what it’s all about

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0