OH MY GOD, WHAT HAVE I BECOME?

Vi gör saker, vi säger saker, som vi inte alls ville ha sagda eller gjorda. På ett sätt ångrar vi oss, för det var ju onödigt. Å andra sidan känns det förjävla skönt att få ut vissa grejer. Fastän det låter hårt i mångas öron så varar sanningen längst. So let me be honest.

Jag är så jävla trött på människor som gång på gång sviker en. Som återigen gör samma misstag. (Föruom att det inte är en miss, utan väldigt mycket med vilje). Jag hatar människor som klagar och klagar men vägrar ta saken i egna händer. Människor som beter sig illa utan att ens be om ursäkt. Om man har tur kanske man får ett "ojsan" mot sig i förbi farten. Som om det gick över då...

Människan är ett as. Vi beter oss illa, andra blir skadade. Och vem tar ansvar? Vem bryr sig utom de drabbade? För när vi väl väljer att hjälpa folk måste det alltid ske efter hur vårt egna schema ser ut. Tyvärr älskling, jag kan inte komma och ge blod nu, jag sitter i möte. Ring om en timme igen! Som om vi accepterar det.

Nej, det sjuka är inte att vi accepterar det, för det gör vi inte. Istället vill vi hämnas. Typ, vi vet själva hur dåligt vi kan må, ändå vill vi få andra människor att må lika dåligt. Är det ens mänskligt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0