TALK TO ME SOFTLY.

Sitter framför datorn. Tittar mest ut, för det blåser. Innan regnade det mycket. Nu blåser det istället. Jag gillar mest regn i så fall. Det är mysigt. Blåst är bara äckligt.

Om två dagar har jag min studentbal. Egentligen har jag sett framemot det i snart 12 år. Men mest ser jag framemot det eftersom det betyder att studenten är sjukt nära. Jag har aldrig annars högklackat, långklänning eller liknande. Visst, fine, jag förstår grejen med balen. Men samtidigt går jag på den för det är något av det sista jag gör med min klass. Jag känner inte direkt att det kommer bli superkul med stela foton, stora talrikar med mat som ser ut konstverk. Visst, jag tycker det är fint. Men det är som om man tvingas in i ett rutmönster. Och jag är en cirkel. Så jag passar inte in, jag är i fel form. Jag borde liksom känna mig fin. Borde uppskatta det mer. Men jag kan inte. Det är bara så sjukt påtvingat och alldeles för stelt för mig. Skulle man inte kunna ha rave istället för bal? Eller en skön konsert med svenska band/artister? Ska inte säga för mycket innan balen heller, blir så fel då. Vet ju inte alls hur det kommer bli eller hur jag kommer känna mig. Kanske kommer det bli bästa dagen i mitt liv. Kanske inte. So what? Det kommer fler dagar jag kan göra så mycket bättre i så fall!

But do you get my point?
Guns N' Roses - Don't Cry

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0