toxic girl

När man kommer fram till hur livet verkligen ser ut, då har man funnit sig själv. Jag tror det kallas självinsikt. I alla fall det här med att analysera sig själv och inte andra. Gå in på djupet, säger vissa. Jag säger bara att man lär sig att inse vissa grejer.
Så, vad har jag lärt mig? Att livet suger? Att det blir vad man gör det till? Att ingenting är gratis? Att inte alla kommer älska en? Att inte ta saker för givet? Att sluta leta efter fel på människor som är perfekta i sin helhet? Well, en blandning av allt, i guess. Jag säger inte att jag är en livsexpert. Långt ifrån. Jag är fan bara 19 år och antar att det flesa tänker "vad fan vet hon om livet?!" och ja, vad fan vet jag om livet? Kanske inte så mycket. Men jag vet fan grejer om mitt liv. Hur jag är, mår, känner mig, befinner mig, reagerar, tänker, tycker och hur jag vill ha det.
Nej, jag kommer inte lägga upp min "livsplan" här. Den behåller jag för mig själv. För ibland handlar det om fler än mig själv och då måste man lära sig att kompromissa.
Jag vet exakt hur jag vill att min takvåning i en het stad ska se ut. Verkligen i minsta detalj. Men om jag får barn ändras den genast. Bor jag inte i en het stad kanske jag inte vill ha en het takvåning.
Att få ut grejer av folk man umgås med är det viktigaste av allt i livet. Får man inte ut ett skit av folk - varför lägga ner tid och energi på dom? Bara borsta av det och gå vidare. Och tillslut tacka sig själv för att man inte la ner mer tid på människan i fråga.
Är detta personligt? Skriver jag om riktiga människa? Ja, antagligen. Men jag tänker inte på någon speciell när jag skriver det. Jag har som sagt gått vidare.