I try to run, but I don't ever wanna leave.
Den jävla ångesten man kan ha... Över saker man gjorde. Eller saker man inte gjorde.
Men många saker får man en andra chans att göra. Inget kan bli ogjort.
Hellre ökänd än okänd.
Fast jag vet inte om jag är en person som faktiskt klarar av att leva så.
Vill mycket, men ingen ska få veta. Bara de närmsta, bara dom jag umgås med.
Fast visst, who cares? Inte för att det handlar om det, utan snarare att JAG bryr mig.
Och det är väl något, eller? Det handlar om vad folk säger. Saker som inte är sant.
Folk kommer alltid ljuga och snacka skit om en. Vad man än gör.
Fastän man blivit bättre.
Synd att det tog 20 år av ens liv innan man kom på det!
Love the way you all lie.
Kommentarer
Trackback
