FEELINGS.
På senaste tiden, ja för att vara ärlig dom senaste dagarna, har jag varit fylld av känslor. Ibland fylld av energi och glädje. Ibland en otrolig tomhet och saknad. Har känt mig orolig, ångestfylld och förvirrad. Och det handlar inte längre om vad jag vill göra med mitt liv och så. Det handlar om mitt liv.
Varför blev allt som det blev?
När gick det fel?
Mycket grejer jag skrivit i en så kallad dagbok som jag kan skriva om och om igen, för det stämmer fortfarande. Jag vet fortfarande inte vad jag vill. Mina känslor går upp och ner, ibland lite mer till höger och ibland till vänster. Känslor om människor i mitt liv. Människor som kommit och gått de senaste året och känslor som numera bara är ett minne. Ett minne som gör ont av att tänka på. Jag saknar att ha någon att sakna. Fastän jag vet exakt vem jag saknar. MEn det handlar sjukt mycket om att få ur mig känslorna för mig. Säga till människor hur mycket man tycker om och älskar dom. Ring upp en vän och säga att man saknar den. Vad man saknar.
Jag saknar våra sommarnätter när vi var uppe till sex.
Jag saknar våra eftermiddagar fyllda av vin, skratt och cigaretter.
Jag saknar alla våra strandutflykter.
Jag saknar dina kyssar.
Jag saknar att höra dig andas. Bara en sån grej. Vem fan saknar någons andestag? Låter nästan creepy, men de skiter jag i! För det är i alla fall sanningen. Och om jag bestämt mig för något detta året så är det fan att berätta sanningen. Alltid, om jag kan.
Så sanningen just nu:
- Lätt ångestkänsla av att tänka på att jag ska gå och lägga mig ensam inatt.
- Förväntansfull på natten. (Typ som om någon skulle ställa sig utanför mitt fönster och sjunga... Som om det finns en "vit prins")
- Lycklig att jag trotsallt inte är helt nerkörd i bottnen.
- Glad att jag tränar.
- Otrolig saknad.
