Straight from the heart
Jag vet vad du gått igenom nyss.
Jag vet hur du tänker, tycker och känner.
Eller jag tror jag vet.
För du säger inget, jag får bara höra från annat håll.
Du sitter mest tyst när det blir djupt och vill inte öppna dig.
Och I don't blame you, men det är synd.
För jag kan ganska lätt öppna mig, men jag vill ju inte sätta någon press på dig.
Men jag tycker om dig.
Och jag vet inte vad mer jag kan säga...
Jag har sagt det innan, men fan att det är så jävla svårt att säga vad man känner till just dig.
Till alla andra är det lätt, öppet och känns bra.
Men sen ser jag dig.
Och jag vet vad du gått igenom nyss.
Så jag vill egentligen inte ta upp det.
För din skull.
Men för min skull vill jag prata om det.
Och det har ofta hänt att jag tänkt, nästa gång vi ses, då ska jag göra såhär!
Men så blir det ju aldrig.
---
Jag grät medan jag skrev.
Betyder det att texten är äkta?
