Your love is gonna make me bleed

Har ni tänkt på vad mycket man har gått igenom?
Alla man bråkat med, alla man blivit ovän med.
Alla man sårat, och alla som sårat en själv.
Alla gånger man skrikit jag hatar dig utan att mena det
Och hur många gånger man har menat det.

Hur mycket man gråtit över något som hände för längesen
Tänk hur mycket man gråtit över killar eller kompisar.
Och just nu, till exempel, sitter jag och funderar över gammalt.
Är jag konservativ eller bara ute efter nostalgi?
ÄH, whatever,
nevermind.

Fast jag tänkte på nuet också. Nutiden, liksom.
Hur allt blev som det blev.
Hur många man glidit ifrån, hur många man kommer glida ifrån.
Varför vissa vill såra en, utnyttja en och sen dra iväg.
Hade inte brytt mig om det handlade om dem själva.
Men det gör det ju inte. Fanfanfan. 

Varför vissa väljer att spela ett spel med andra människor.
Om han inte svarar på mitt sms på två timmar måste jag vänta
minst tre!
Jävla idioter. Skitsnack, faktiskt.

Varför kan inte alla vara öppna och ärliga? Säga från början
jag tycker om dig eller vart är vi påväg? Och jag vet, ibland är det
skönt att bara låta allting gå.
Men varför måste det vara så jävla svårt att vara uppriktig och rak?
Och extra svårt mot nya personer..



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0