toxic girl

Idag har jag ägnat mina tankar åt livet.
Åldern. Typ... Hur man förändras.
Hur lätt allting var när man var mindre.
Lättare att ta kontakt, lättare att snacka osv..
Man behövde inte vara rädd, för man visste
inte vad rädsla vad.

Och jag vet, jag säger att man måste känna en
känsla för att kunna veta hur det känns. Och det
är ju sant. Men vad skönt om man inte behövde
vara rädd. Eller orolig.

Och det krävs mer nu. För att bli nöjd och glad.
Pengar, mat, bostad, vänner osvosv....
Egentligen är det kanske inte negativt, men fortfarande..

Fan alltså..

Jag kan inte sätta ord på mina tankar.

Men typ såhär:

När man var liten blev man glad när man lyckades
lägga ett pussel. Eller göra ett sandslott.

Nu behöver man mer.

Tiden räcker inte till och känslan som fyller en är stress.
Som ett behov som bara växer. Inte girighet, men liknande.

Kanske vet ni vad jag menar, kanske inte.
Ni kommer i alla fall veta senare i livet. Man lär sig med åren...

Jag kommer nog bli riktigt klok när jag är 80 :)