Känslan av att vilja finns, men det räcker inte till
Idag pratade jag, Leo och Ville om dating. Att data, ni vet.
Träffa en ny kille eller tjej, äta middag eller ta en fika, kanske
gå en prommenad och liknande.
Sen säger Ville att det är lättare för tjejer att fråga en kille, för
de blir inte lika lätt dissade. Men ärligt talat, det tror jag inte
ett skit på! Jag tror det är sjukt individuellt.
Anledningen att tjejer kanske dissar killar oftare är nog för tjejer
nuförtiden, tyvärr, inte vågar. Man är rädd för vad som ska hända,
istället för att våga chansa.
Det är inte alltid rätt såklart. Kanske inte den rätta, eller en tillfällig
pojkvän, men kanske en vän? Kanske en trevlig kväll?
Och om det inte klickar? - Var glad att det inte blev för invecklat!
Jag tror att man måste börja någon gång och hellre ett par misslyckade
dater än inga alls!
Sen (eller innan), steget att be om ett telefon nummer. Ska man? JA!
Det värsta som kan hända är att han eller hon säger Nej. Och hur farligt
är det, egentligen? Kanske man känner sig dum och tycker det är pinsamt,
men alla får nobben någon gång i livet. Så är det bara.
Nej är dessutom ett klarare besked. För om du får nummret finns det ändå
ingen bekräftelse på att det blir något mer.
Nej, ska klä på mig och sen köpa sushi med Josse! MUMS!
