Passion och kärlek

Två relativt "tunga" ord. Eller kanske mer viktiga? Frågan är, i vilket fall, om det ena existerar utan det andra? Kan man vara kär i någon, utan att det finns passion? Och kan det finnas passion utan kärlek?

Och när man väl hittat kärleken, måste vi fortsätta leta efter passionen, eller kommer den naturligt?

Är det ens viktigt? En del säger ju att man inte kan leva utan kärlek. Men är det verkligen kärleken vi saknar då, eller bara sällskap? För kärlek är väldigt individuellt. Precis som passionen. Ingen bestämmer vem du ska bli kär i eller hur du ska känna för någon annan. Man kan inte hjälpa vem man blir kär i - Som alla säkert har hört. Men jag tror att det är precis det man kan. För du känner om du blir intresserad av någon, sen är det upp till dig att träffa/inte träffa personen igen.

Visst, varför skulle man strunta i sina känslor? Låta bli att träffa någon man är intresserad av eller till och med gillar! Låter sjukt korkat, men jag vet hur det känns. Personer som inte bryr sig, som inte tycker att man själv är viktig.

Enligt vissa betyder passion lidelse. Andra säger att det är en förkärlek till någon/något.
Hur det än är, vad det än betyder, leder passionen alltid till kärlek eller krävs det mer av oss?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0