"Vi växte ifrån varandra"
Jag hade en bästakompis innan.
Lärde känna henne redan i första klass. En söt, blond tjej.
Vi klickade väldigt bra i början och hade hur skoj som helst!
Sen, jag vet inte när eller varför, så började vi glida isär.
Vi bråkade aldrig, men vi pratade inte på samma sätt som
förut, vi ringde inte varandra eller smsade. Vi skaffade nya
kompisar och var med dem istället.
Och jag kan inte hjälpa det, men jag hatar uttrycket "Vi växte
ifrån varandra". För jag tror fan inte det handlar om att växa
ifrån varandra. Snarare att man växer själv. Eller, att man
förändras.
Det är likadant nu.
Tjejer (för det mesta) som jag kännt i två år, har jag börjat
"tröttna på", eller "växa ifrån" eller vad man nu än säger.
Börjat inse att det inte är den sortens umgängeskrets jag vill
ha. Jag är trött på det. Jag har förändras de senaste fyra åren,
och det är lugnt om inte alla har det, men dra fan inte tillbaka mig
i den skiten.
Ibland måste man gå vidare, fastän det suger och fastän man
inte vill. Men det var så jag gjorde med min första bästavän.
Nu ångrar jag inget. För vi hade ju kul innan. Sen förändras ju allt
alltid. Och det är lugnt, man får helt enkelt fixa det.
Sen märker man om personen vill vara med en, vare sig man själv
vill eller inte. HAHAHA så jävla skrattretande :')
