Energi-tagare eller energi-givare?
Jag har innan umgåtts med personer som jag upplever som "energi-tagare". Dvs, att de personerna är väldigt... påfrestande. Personer som tar mycket plats, som kräver mycket uppmärksamhet, som ofta är negativa och sura. Nu vet jag vilka som är sådanna, och därför slutade jag umgås med dem.
MEN.
Här om kvällen låg jag och tänkte på detta, då jag inte kunde sova.
Handlar det om personerna som har energi eller handlar det om de passiva?
De som blir "bestulna"?
För visst, det finns dem som tar min energi, men man skulle kunna vända på det och säga att jag låter dem ta min energi.
Jag ser mig ofta som en hyfsat säker och stark person.
En person som kan stå på sig, säga vad man tycker osv...
Varför låter jag dem ta min energi?
På morgonen hade jag kommit fram till ett "svar" eller en teori:
De som tar andras energi gör det på grund av att dem behöver det. Ifall man är negativ behöver man mer energi än om man är positiv.
Att de andra, de som blir bestulna på energin, upptäcker egentligen ingenting förräns det är försent.
Det är nämligen en lång process.
Jävlar vad kladdigt det blev! Men ni förstår vad jag menar va?
