Hela världen är så underbar om man är korkad, tom & glad
Minns ni när ni var små?
Små och oskyldiga.
Samtidigt så fruktansvärt ovetande.
Och visst var det skönt.
Nu, däremot, möter man dagligen på problem.
Stora och besvärliga problem.
Inte bara problem, utan även svårigheter.
Hinder som gör att det blir lite lite lite jobbigare just den dagen.
Jag vet att ju äldra man bli deso mer frihet "får" man.
Eller i alla fall anses man ha.
Men är det verkligen värt det?
Och sen!! Samhällets jävla "vett- och etikett-paket".
Regler och normer man som svensk medborgare borde vara
stolt över!
Föja till punkt och pricka.
Nej jag orkar inte mera. Jag ska sluta följa samhällets förväntningar.
Bara för man går i gymnasiet betyder det inte att man är skol-glad
och ger allt för bra betyg!
Jag vill vara full och hög.
Skita i reglerna.
Vara kokad, tom & glad.
Fan att alla försvårar allt för en :(
Tänk vad lätt det hade varit om man fick göra allt man ville!
Utan konsekvenser och utan att få dåligt samvete.
Man blir ändå nedtrampad av allt skit i världen,
så varför fortsätta kämpa för någonting som aldrig tar slut?
