I hate it when people lie to me

Tänk vad alla ljuger för en. Varje dag. Flera gånger om dagen.
Små saker, vita lögner, stora lögner. Skitsnack eller låter bli att
säga något alls - istället för sanningen.

Vad är bäst?
Hur vill man bli behandlad? (Egentligen en jävla klyscha).
Allt är skit. Jag vill fan inte behöva välja.
Små grejer, som blir alldeles för stora.

Man frågar någon om den är klar med telefonen, man behöver ringa.
Och vare sig det är viktigt eller ej - säger personen som pratar just då
"Jag är klar alldeles strax!" eller "Du får den om 2 minuter!".
Fastän både den personen och man själv vet att det dröjer säkert 10
minuter!

Och det är ingen stor grej - men vad är då meningen med det?

Bara sånnt smått, som för sig inte betyder ett skit, blåses upp och
blir gigantiskt! Större och större för varje gång man tänker på det.

Och det är inte ett problem - för det existerar knappt.
Men det är ett livsmoment, ett dagsmoment, man tvingas gå igenom -
varje jävla dag.

Och till vilken nytta?

Det är lite som en fluga; den gör inget ont i sig, men den finns där.
Och att man är medveten om den leder till att man blir störd.
Och att man blir störd leder till minskad livslust.
(Jag har aldrig riktigt förlorat den helt).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0