toxic girl

Tänk vad många gånger man tänkt "Jag bryr mig inte. Jag är över honom/henne".
Men egentligen så bryr jag mig.
Jag bryr mig så jävla mycket!

Det är inte efteråt man inser det.
Saknaden, längtan och frustrationen.
Jag sa att jag var över dig (Du vet vem du är).
Men det är jag inte.
Absolut inte.

Det är fortfarande ett "oavslutat kapitel" - som många hade formulerat det.
(Bland annat du).

Själv ser jag det mer som en grej.
Det var vi ett tag. Inget innan, inget efter.
Men sen. Ikväll.

Fan alltså.
Önskar nästan jag kunde säga,
"Jag ångrar mig".
Om ikväll, om innan, om allt.
Men det hade varit en lögn.

Du sa, att vi var bar för varandra.
Och visst, det stämmer.
Men, det fanns fortfarande en anledning till "the break".
Eller "the end".

Fast "end" eller "slut" är ett hemskt ord.
ett ord som endast borde få användas när någon dör.
Eller har dött.

Men ingen har dött. Inte av oss två.

Jag har intalat mig själv, ett bra tag nu,
att det kan vi bli två igen.
Jag önskar att jag trodde mer på det.
Att jag verkligen ville det.

Men vad vet jag?
Om vi är "meant to be", kommer det antaglien sluta med oss två.
Men samtidigt, det är en jävligt passiv åsikt.
Det vore samma sak som att säga "Det finns inget iv kan göra".
Som om allting vore bestämt.

En "skön" tanke.
Visst, kanske.
Men fan inte mer än det!

Vill kunna anstränga mig.
Men det är så mycket nu.
Spanien om två dagar, sen studentveckan, sen sommar.


Jävla skit.
Livet suger så jävla hårt ibland.

Jag hatar att vara osäker på mina känslor.