The things we do just to stay alive
En gång skrev jag the only pain is to feel nothing at all.
På sätt och vis stämmer det nog ganska bra. Jag menar, visst
det gör ont att få sitt hjärta krossat, det gör ont när någon dör.
Men hur ont gör det egentligen? Inte så värst, eftersom man fortfarande
kan beskriva smärtan.
Ja, anyways. Det var inte det jag tänkte skriva om när jag skrev in
rubriken. Så byter spår nu.
Ni vet...
Alla kan göra dumma grejer.
Mot sig själv eller mot andra.
Saker man ångrar.
Typ letar reda på gamla bilder för att få nostalgi.
Fast egentligen blir man bara ledsen. Man vet hur man kommer känna
innan man känner det, ändå kan man inte låa bli.
Som om man vill straffa sig själv på något konstigt sätt.
Jag vill inte veta hälften av det jag vet. Men nu vet jag så det finns
inte så mycket att göra åt det.
Fastän det gör ont att lyssna på vissa låtar (All out of love, Don't go
breaking my heart, mfl. Av personliga skäl) så lyssnar jag ändå på dem.
Fastän jag blir ledsen att se filmer som 10 things I hate about you och
Cruel Intentions är det alltid dem jag ser när jag ska välja film från datorn.
Och gång på gång frågar jag mig själv Varför?
Det är komiskt nästan. Som om jag vill vara självdestruktiv.
Vissa personer som sårat en, saker personer gjort som sårat en.
Eller kanske inte sårat. Det är ganska starkt ord. Men saker som man
reagerar på. Som gör lite ont eller som är lite jobbiga.
Varför saknar man dem? Varför vill man återuppliva allt genom en
låt/film/bilder?
Fan. Jag är så trött på det.
