JAG SER BARA LIVSILLUSIONER.

Ibland vill man bara lägga sig ner och gråta högt.

Och så ibland tänker jag på det igen. På mig. Och dig. Oss. Vad gick fel? Vad kunde gått bättre? Är det såhär för alla? Tänker alla lika mycket som mig? Vad hände med livet? Vad hände med att bli lycklig för ingenting. Och vad hände med vi skiter i det. Som om det inte finns länge. Som om det inte ens går...

Varför är det så jävla bra vissa dagar när nästa blir outhärdig? Vad ska man göra för att alltid ha det bra? Eller är det verkligen så, att en dag resulterar i tre dåliga? Ibland tror jag fan det... Och likadant med timmarna.

Det är 24h på ett dygn. Sover typ 10h så då får man liksom 14h över. Jaha, 5h är man i skolan. Sen är det bara 9h kvar. Allt ska göra på 9 jävla timmar. Plugga, träffa kompisar, käka, duscha, gå på stan, hänga ute i solen och allt annat möjligt. Hur fan ska det gå ihop? Man ska liksom vara glad i minst 14h. Varje dag! För om man inte är det är man en bitterfitta eller surkärring. Bra valmöjligheter liksom. Tack som fan för ingentingalls. Hatar denna kvällen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0