I CAN'T CRY HARD ENOUGH.

Innan, bara ett år sedan eller mer, hade jag lätt för att börja gråta. När som helst, för vad som helst. Nu gråter fortfarande lika lätt till känslosamma filmer eller TV-program. Men inte i verkliga livet.

Min syster var precis här och tog farväl. Hon ska åka till Berlin och sedan Nice i ungrfär 3 månader. Och ärligt talat så är jag jävligt glad för hennes skull. Hon har jobbat under och efter gymnasiet och hon och hennes tjejkompis kommer få det hur bra som helst! Det vet jag.

Men det är klart, det är min syster. Och vi står varandra nära. Ja, det gör ont och det suger så jävla mycket att hon åker. Eller snarare, det suger så jävla mycket att jag inte kan följa med. Jag vill inte gråta när andra ser det - visa mig svag. Men jag vet att det egentligen visar att man har känslor och det är bara positivt.

Jag minns inte senast jag grät så mycket att jag fick ont i huvudet, så mycket tårar att jag kände mig uttorkad i tre dagar. Eller senast jag grät så mycket att mitt hjärta verkligen gjorde ont.

Nej, jag kommer inte ihåg sista gången. Vet inte om jag vill komma ihåg den. Antagligen inte.

Det är lätt att framkalla tårar, men det är tusen gånger svårare att gråta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0