YEAH, IT BREAKS MY HEART.
Så sitter jag här igen, andra gången för idag vilken numera känns som världens dummaste världsrekord.
Och så vet jag att ni läser skiten jag skriver. Fastän jag inte ens skriver för någon annan utan för mig själv.
Coldplay i bakgrunden och då och då ett relativt störande *klick*ljud; Facebookchatten förstör mitt liv.
Anyways, pratade med en vän om beroenden. Och för att sluta är det bra att börja med något annat.
Men vem bestämmer vad som är bra? Vad är ett så kallat "bra beroende"? Och vad är i så fall "dåligt beroende"?
Folk säger alldeles för mycket skit. Grow up and get laid!
Tror att man lyssnar, tar åt sig och kommer må dåligt. Men det enda man gör är att glatt traska förbi och gå vidare med sitt liv som är jävligt mycket mer intressant! (För mig då, kanske inte för er andra).
Här om dagen funderade jag på att ta bort min blogg.
Men nej, det hade känts fel. Alla grejer jag sagt, skrivit och lagt ut, finns ju här och på Facebook.
Det är egentligen för jävla sjukt att Internet och tekniken tar över så pass mycket.
Jag har typ inte ens bilder på datorn längre. Lägger ändå upp det mesta på Facebook.
Så jag lät bli att ta bort bloggen.
Och så sitter jag här, några dagar senare, med ytterliggare några inlägg.
Mer att läsa senare i livet, mer att komma ihåg.
Hade velat skriva ut allt och göra min egna lilla bok.
För privat bruk, såklart.
Äntligen har jag hittat dina händer under bordet.
Pratade med lite olika folk igår om att man ska säga fyra snälla saker till ens närmsta varje dag.
Dumt med siffror och kärlek kan jag ju tycka. Men fine, 4.
Jag har sagt minst 7.
Fast sen slog det mig att det kanske inte bara handlar om det man säger, utan även gester.
Alla blir glada av komplimanger, that's fact.
Men att komma hem till en vän helt oplanerat med hemmagjorda kanelbullar och kaffe händer fan så mycket mer sällan! Kanske därför man uppskattar det mer(?).
--
Livet bara springer.
Jag har aldrig gillat att springa.
Jag går mest. Ibland tar jag bussen.
--
Man är nere, sen uppe. Sen händer det något, litet som stort, och man halkar ner igen.
Tillbaka i avgrunden och tillbaka till ruta 1. Eller vad dumt, tillbaka till Start borde man ju säga.
Återfall, som psykologerna tycker om att säga.
Är du alkholist är medeltalet 9.
9 återfall. Hur orkar man försöka igen?
Vad är medeltalet för de som är självmordsbenägna?
Eller deprimerade?
Man talar för lite om sånt i skolan.
Och så vet jag att ni läser skiten jag skriver. Fastän jag inte ens skriver för någon annan utan för mig själv.
Coldplay i bakgrunden och då och då ett relativt störande *klick*ljud; Facebookchatten förstör mitt liv.
Anyways, pratade med en vän om beroenden. Och för att sluta är det bra att börja med något annat.
Men vem bestämmer vad som är bra? Vad är ett så kallat "bra beroende"? Och vad är i så fall "dåligt beroende"?
Folk säger alldeles för mycket skit. Grow up and get laid!
Tror att man lyssnar, tar åt sig och kommer må dåligt. Men det enda man gör är att glatt traska förbi och gå vidare med sitt liv som är jävligt mycket mer intressant! (För mig då, kanske inte för er andra).
Här om dagen funderade jag på att ta bort min blogg.
Men nej, det hade känts fel. Alla grejer jag sagt, skrivit och lagt ut, finns ju här och på Facebook.
Det är egentligen för jävla sjukt att Internet och tekniken tar över så pass mycket.
Jag har typ inte ens bilder på datorn längre. Lägger ändå upp det mesta på Facebook.
Så jag lät bli att ta bort bloggen.
Och så sitter jag här, några dagar senare, med ytterliggare några inlägg.
Mer att läsa senare i livet, mer att komma ihåg.
Hade velat skriva ut allt och göra min egna lilla bok.
För privat bruk, såklart.
Äntligen har jag hittat dina händer under bordet.
Pratade med lite olika folk igår om att man ska säga fyra snälla saker till ens närmsta varje dag.
Dumt med siffror och kärlek kan jag ju tycka. Men fine, 4.
Jag har sagt minst 7.
Fast sen slog det mig att det kanske inte bara handlar om det man säger, utan även gester.
Alla blir glada av komplimanger, that's fact.
Men att komma hem till en vän helt oplanerat med hemmagjorda kanelbullar och kaffe händer fan så mycket mer sällan! Kanske därför man uppskattar det mer(?).
--
Livet bara springer.
Jag har aldrig gillat att springa.
Jag går mest. Ibland tar jag bussen.
--
Man är nere, sen uppe. Sen händer det något, litet som stort, och man halkar ner igen.
Tillbaka i avgrunden och tillbaka till ruta 1. Eller vad dumt, tillbaka till Start borde man ju säga.
Återfall, som psykologerna tycker om att säga.
Är du alkholist är medeltalet 9.
9 återfall. Hur orkar man försöka igen?
Vad är medeltalet för de som är självmordsbenägna?
Eller deprimerade?
Man talar för lite om sånt i skolan.
Kommentarer
Trackback
