EXPECTATIONS.
Är det bra med höga förväntningar och sedan bli besviken?
Eller är det bättre att alltid ha låga förvätningar och därför alltid bli positivt överraskad?
Och är något av alternativen positivt och det andra därmed negativt?
Jag hade alltid höga förväntningar innan. På allt och alla. Förväntade mig det bäst, men presterade inte alltid 100% själv. Det är alldeles för lätt att säga till människor hur dem ska göra och säga. Men när det kommer till mig själv blir det mycket svårare. Kanske är det sant då, att det är svårt att se när man befinner sig i dimma. Det är väldigt lätt att leda andra ur dimman, men man har problem med att hitta ut själv.
Som om man träffar en ny kille/tjej. Massor av förväntingar; Hur är han/hon?, Vad vill han/hon uppnå?, Vill han/hon bara ha sex eller kan det leda till något mer? Och trots att man kan ha 1000 frågor, vågar man sällan ställa en enda. Någon jävel sa det finns inga dumma frågor, men varför vågar vi då inte ställa alla våra frågor?
Och om man träffar en ny människa - hur mycket vill vi då veta om personen? Vill vi verkligen veta hur många sexpartners denna person haft innan, eller vill vi bara ha "rätt" svar?
