toxic girl

När jag var yngre, typ mellanstadiet, var det populärt med hemlisar.
Hemligeheter man delade med sin bästa vän. (Som det också bara fanns på mellanstadiet).
Man fick inte berätta hemlisen för någon - då skulle man nämligen förlora sin bästis.

Och idag; visst, jag har saker jag bara sagt till en person, saker som är intärna, både för det är privat och för att man upplevt något speciellt med en annan person. Samtidigt vill jag inte kalla det hemlisar. Jag hade inte slutat min vänskap med en nära kompis om han/hon hade sagt något om mig. Jag gör inte sånt. Jag tror nämligen det finns en, eller flera, anledningar till varför personen spridit "hemlisen" till andra. Och det är det som är problemet.

Jag vill inte att alla ska veta allt om mig.
Jag vill heller inte att alla ska veta allt om mina vänner.
Jag uppskattar så sjukt mycket när mina vänner väljer att dela något med mig.
Något problem dem har i sitt liv eller bara sina tankar.
Det värmer.

Jag vet inte om jag alltid kan hjälpa dem, men jag vet själv om att ibland behöver man bara prata ut med någon.

På bloggar blir det jävligt svårt att delge läsarna om man bråkat med någon vän. För alla vet ju inte om historien med vännen. Faktiskt så vet nog ingen om hela historien - förutom jag och personen i fråga.

Och grejen är den, att jag har svåart att öppna mig. Eller kanske, jag har svårt att bli personlig. Som ni märkt (?) skriver jag ofta generellt, jag använder "man" istället för "jag" och "folk" istället för "mina vänner".
Kanske både på gott och ont.

Ja, jag är jävligt djup och tänker jävligt mycket. Men jag släpper lite för varje dag som går. Inte att jag tänker mindre, men jag är inte lika insnöad. Jag försöker verkligen se saker i andra perspektiv än mitt egna och försöker sätta mig in i andras situationer.

Jag vill inte vara en stel person som inte ler. Då är jag hellre mig själv.

(På tal om att vara sig själv - skriver om det imorgon!)

Men jag vet inte hur jag uppfattas. Har ofta tänkt på det. Folks första intryck av mig, folks uppfattning när dem lärt känna mig eller mina vänners tankar om mig. Hur uppfattas jag på bloggen? Är jag likadan i verkligheten? Hur vill jag vara? Hur gör jag för att nå dit? Vill jag ens veta vad folk tycker om mig? Är jag en person som är sjukt störig, utan att veta om det? Eller är jag som dem flesta jag känner - hur underbar som helst, men såklart med brister?

Vad tänker ni? Om mig, privat, oprivat, whatever.


Old picture, I know. Men typ såhär jag känner mig nu.