I WILL BE THERE. I 'LL BE THERE.
Radera, escape, delete. Pause. Enter enter enter... Scrolla ner.
Scrolla upp. Läsa igenom. Allt. Är detta jag? Är det så jag känner?
Vill andra veta hur jag känner?
Vad ger mig rätt att skriva långa texter om hur JAG känner?
Fast å andra sidan, jag har aldrig tvingat någon att läsa skiten.
Dagens tips: Om ni ska skriva ett långt känslosamt mail, skicka det först till er själva och läs det där.
Man får ett helt nytt perspektiv.
Känns det bra efter det, go for it. Lovar dock inte att allt kommer vara som på moln efter det.
( Ja, moln. Inte rosor. Jag menar, vem fan vill gå på rosor när det finns moln?)
But still.
Keep up the good work. Nu blir det mail.
Kommentarer
Trackback
